Att vara anhörig Att missbrukaren ofta har det dåligt - det vet man. Men hur hans/hennes anhöriga har det, frågar man sällan efter. De lämnas allt som oftast utan informa- tion och utan stöd i sin situation. Samtidigt känner de kraven på att ställa upp och engagerar sig som en absolut skyldighet, trots att de kanske själva sviktar. Att vara anhörig, det är att ha en mängd dagliga konkreta problem. Det är att få sin vardag uppbun- den av en missbrukares ryckiga liv - att inte våga eller kunna åka på semester, bjuda hem goda vän- ner eller gå på fester. Det är att ständigt vara beredd på att ställa upp och rycka ut - på arbetstid och på natten. Det är ofta ekonomiska problem, brev från myndigheter och rättsväsende och telefonsamtal från arbetsgivaren som frågar efter den anställde.

De anhörigas liv kan vara plågsamt även av andra orsaker och det är lätt att förstå varför. Det är plågsamt att se den man älskar stappla omkring förgrovad och förändrad "som det vore någon annan”. Det är plågsamt att bli lurad av någon man tycker om, att höra honom eller henne svära på att man inte druckit, att ingen sprit finns hemma, absolut ingenting, för att därefter hitta en flaska i stövelskaftet. Det är smärtsamt att skämmas och känna sig osäker, att inte veta när han kommer hem och i vilket skick.

Barnen far också illa i alkoholistfamiljer. De får ofta en högre ångestnivå och en lägre prestationsnivå än andra barn. De känner sig - och är - försummade eftersom missbrukaren står i familjens centrum, inte barnen. Alkoholistbarn blir ofta “duktiga”, de är tvungna att bli det för att överleva och får inte vara barn i normal omfattning.

Som anhörig till en länk är både du och dina barn välkomna att på söndagar besöka våra länklokaler och att i övrigt vara med i våra aktiviteter.